Övriga medel för matsmältning och ämnesomsättning

Cysteamin

Hård kapsel Vit, ogenomskinlig hård kapsel märkt med CYSTA 50 på nederdelen och MYLAN på överdelen. Vit, ogenomskinlig hård kapsel märkt med CYSTAGON 150 på nederdelen och MYLAN på överdelen.

CYSTAGON 50 mg hårda kapslar - Varje hård kapsel innehåller 50 mg cysteamin (som merkaptaminbitartrat). CYSTAGON 150 mg hårda kapslar Varje hård kapsel innehåller 150 mg cysteamin (som merkaptaminbitartrat).

CYSTAGON är indicerat för behandling av verifierad nefropatisk cystinos. Cysteamin minskar cystinackumulering i vissa celler (t.ex. leukocyter, muskel- och leverceller) hos patienter med nefropatisk cystinos och, vid tidigt insatt behandling, fördröjer det utvecklingen av njurinsufficiens.

CYSTAGON behandling skall initieras under övervakning av läkare med erfarenhet av behandling av cystinos. Behandlingens mål är att hålla leukocytcystinnivåerna under 1 nmol hemicystin/mg protein. Cystinhalten i vita blodkroppar måste därför mätas för att bestämma adekvat dosering. Leukocytcystinhalten bör mätas 5 till 6 timmar efter administrering och bör kontrolleras ofta vid behandlingens början (t.ex. månatligen) och var 3:e till 4:e månad vid stabil underhållsdosering. • För barn upp till 12 års ålder, skall dosering av CYSTAGON ske baserat på kroppsytan (g/m2/dag). Den rekommenderade dosen är 1,30 gram/m2/dag av fri bas uppdelat på fyra doser dagligen. • För patienter över 12 års ålder och över 50 kg, är den rekommenderade dosen av CYSTAGON 2 gram/dag uppdelat på fyra doser dagligen. Startdosen bör vara 1/4 - 1/6 av beräknad underhållsdos och gradvis ökas under 4 - 6 veckor för att undvika intolerans. Dosen skall höjas så länge den tolereras och leukocytcystinnivån är > 1 nmol hemicystin/mg protein. Den maximala dos av CYSTAGON som användes i kliniska prövningar var 1,95 g/m2/dag. Användning av doser högre än 1,95 g/m2/dag rekommenderas ej (se Special Försiktighetsåtgärd). Digestionstoleransen av cysteamin förbättras när den medicinska produkten tas strax efter eller tillsammans med föda. Till barn, cirka 6 år eller yngre, som ej kan svälja hårda kapslar, kan kapslarna öppnas och innehållet strös på maten. Erfarenheten har visat att mat såsom mjölk, potatis och andra stärkelsebaserade produkter verkar vara mest lämpade att blanda pulvret med. Emellertid bör sura drycker, t ex apelsin juice, i allmänhet undvikas eftersom pulvret tenderar att inte blandas så bra och kan falla ut. Patienter som dialyseras eller är transplanterade: Erfarenheten visar att vissa former av cysteamin ibland tolereras mindre väl av dialyspatienter (dvs. orsakar fler biverkningar). En noggrann övervakning av leukocytcystinnivåer rekommenderas hos dessa patienter. Patienter med leverinsufficiens: Dosjustering är normalt inte nödvändig; emellertid bör leukocytcystinnivåerna övervakas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Behandling med CYSTAGON är kontraindicerad vid amning. CYSTAGON bör inte användas under graviditet, speciellt inte under första trimestern, om det inte är absolut nödvändigt (se Interaktioners), då medlet har teratogen effekt på djur. CYSTAGON är kontraindicerat hos patienter som har utvecklat överkänslighet för penicillamin.

Behandling med CYSTAGON måste startas omedelbart efter det att diagnosen nefropatisk cystinos är bekräftad för att uppnå maximal effekt. Nefropatisk cystinos måste ha diagnosticeras med både kliniska tecken och biokemiska undersökningar (leukocytcystin mätningar). Ett fåtal fall av Ehlers-Danlos-liknande syndrom på armbågarna har rapporterats hos barn som har behandlats med höga doser av olika cysteaminberedningar (cysteaminklorohydrat eller cysteamin eller cysteaminbitartrat) i de flesta fall över den maximala dosen 1,95 g/m2/dag. Dessa hudlesioner associerades med hudbristningar och benlesioner som man såg först under en röntgenundersökning. Det rekommenderas därför att man kontrollerar huden regelbundet samt att man vid behov överväger röntgenundersökningar av benvävnaden. Man bör också råda patienten själv eller föräldrarna att undersöka huden. Om några liknande avvikelser uppkommer i hud eller ben, rekommenderas att man sänker dosen av CYSTAGON. Användning av doser högre än 1.95 g/m2/dag rekommenderas ej (se Dosering och Fientlig Reaktions). Regelbunden kontroll av blodstatus rekommenderas. Oralt cysteamin har inte visats förebygga inlagring av cystinkristaller i ögonen. I de fall där cysteamin ögondroppar används för detta ändamål, bör denna användning fortsätta. Till skillnad från fosfocysteamin innehåller CYSTAGON inte fosfat. De flesta patienter erhåller fosfattillskott sedan tidigare och denna dos kan behöva ändras vid övergång till CYSTAGON från fosfocysteamin. Odelade CYSTAGON hårda kapslar skall inte ges till barn under cirka 6 års ålder på grund av aspirationsrisken (se Dosering).

Inga interaktionsstudier har utförts. CYSTAGON kan tillföras tillsammans med elektrolyt- och mineraltillskott nödvändiga vid behandling av Fanconi syndrom liksom tillsammans med vitamin D och thyreoideahormoner. Indometacin och CYSTAGON har använts samtidigt hos vissa patienter. Hos njurtransplanterade patienter har anti-rejektionsbehandlingar använts tillsammans med cysteamin. Graviditet och amning Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med cysteaminbitartrat saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter, inklusive teratogenes. Risken för människa är okänd. Effekten på graviditet av obehandlad cystinos är också okänd. Därför bör CYSTAGON inte användas under graviditet, speciellt inte under första trimestern, om det inte är absolut nödvändigt. Om graviditet diagnostiseras eller planeras bör behandlingen tas upp till noggrant övervägande och patienten måste informeras om cysteamins möjliga teratogena effekter. Det är okänt om CYSTAGON utsöndras i bröstmjölk hos människa. Baserad på resultat från djurförsök med ammande mödrar och nyfödda ungar, är amning dock kontraindicerad hos kvinnor som behandlas med CYSTAGON.

Biverkningar kan förväntas uppträda hos ungefär 35 % av patienterna. Biverkningarna omfattar huvudsakligen gastrointestinalkanalen och centrala nervsystemet. I de fall där dessa effekter uppträder i början av behandling med cysteamin, kan tillfälligt utsättande av behandlingen följt av gradvis återinsättande vara effektivt för att öka toleransen. Rapporterade biverkningar har listats nedan, enligt organsystem och frekvens. Frekvens har definierats på följande sätt: mycket vanlig (=1/10), vanlig (=1/100, < 1/10) och mindre vanlig (=1/1,000, <1/100). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Undersökningar - Vanlig: Onormala leverfunktionstester Blodet och lymfsystemet - Mindre vanlig: Leukopeni Centrala och perifera nervsystemet - Vanlig: Huvudvärk, encefalopati, Mindre vanlig: Dåsighet, krampanfall Magtarmkanalen - Mycket vanlig: Kräkningar, illamående, diarré Vanlig: Buksmärta, dålig andedräkt, dyspepsi, gastroenterit Mindre vanlig: Sår i mag-tarmkanalen Njurar och urinvägar Mindre vanlig: Nefrotiskt syndrom Hud och subkutan vävnad Vanlig: Onormal lukt från huden, utslag Mindre vanlig: Förändring av hårfärg, hudbristningar, ömtålig hud (molluscoid pseudotumör på armbågarna) Muskuloskeletala systemet och bindväv Mindre vanlig: Ledhyperextension, bensmärta, genu valgum, osteopeni, kompressionsfraktur, skolios. Metabolism och nutrition Mycket vanlig: Anorexi Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället Mycket vanlig: Letargi, feber Vanlig:Kraftlöshet Immunsystemet Mindre vanlig: Anafylaktisk reaktion Psykiska störningar Mindre vanlig: Nervositet, hallucinationer Efter behandlingens start har två fall av nefrotiskt syndrom rapporterats inom 6 månader, med progressiv förbättring efter det att behandlingen avbrutits. Histologin visade i det ena fallet membranös glomerulonefrit i njurtransplantatet och i det andra fallet hypersensibilitetsmedierad interstitiell nefrit. Ett fåtal fall av Ehlers-Danlos-liknande syndrom på armbågarna har rapporterats hos barn som kroniskt behandlats med höga doser av olika cysteaminberedningar (cysteaminklorohydrat eller cysteamin eller cysteaminbitartrat) i de flesta fall över den maximala dosen 1,95 g/m2/dag. I vissa fall associerades dessa hudlesioner med hudbristningar och benlesioner som sågs först under en röntgenundersökning. Bensjukdomar som rapporterats var genu valgum, bensmärta och hyperextensiva leder, osteopeni, kompressionsfrakturer och skolios. I ett fåtal fall där man utfört histopatologisk undersökning av huden, gav resultaten en antydan till angioendoteliomatos. En patient dog till följd av en akut cerebral ischemi med tydlig vaskulopati. Hos vissa patienter gick hudlesionerna på armbågarna tillbaka efter att dosen CYSTAGON reducerats. Man har antagit att cysteamins verkningsmekanism är att störa tvärbindningen av kollagenfibrer (se Special Försiktighetsåtgärd).

Orphan Europe

09 January 2008